På den frågan finns säkerligen många svar men jag kan dela med mig om varför jag ( Anna) är en klättrare.

Det som gör att jag en gång fastnade för klättring och att jag fortfarande 17 år senare klättrar lika passionetat är:

Känslan av att lösa ett problem som först känns för svårt. Genom att få kroppen att samarbeta med sig själv, vara i nuet och flyta fram för att sedan lyckas är en fantastisk känsla av ren lycka :)

IMG_1145

För mig är det själva rörelsen och problemlösandet som lockar. Det behöver inte vara högt och farligt, det är snarare en nackdel om det är läskigt.

IMG_20170219_142902

Hittintills har vi på vår klättertripp mest klättrat sportleder ( bultade klippor upp till ca 30 m) på kalksten. Jag började min klätterkarriär som bouldrare.

En gång bouldrare alltid bouldrare!

Pyssel med säkringar av olika typ stoppar bara upp flödet, även om det är nödvändigt på högre höjder.

Visst har jag blivit modigare av att klättra rep i flera månader. Trots det blir jag ibland omotiverat rädd när jag är ovanför bult och frågar mig, varför gör jag det här? Varför bouldrar jag inte?? Då får jag svara att jag älskar att klättra och att det för tillfället är för kallt på de boulderställen vi vill till och tacksamt klättra vidare.

IMG_0796
Anna försöker vara modig!

Men vi spanar på vädret varje dag och nu ska BoulderAnna äntligen få hänga loss på små fina stenar :) Val di Mello here I come!!!

IMG_20170211_140831
Ser du Emilian på bilden?

/AnnaEmilian :)