0251-131040 (08-16)|info@climbing247.com

Blogg.climbing247.com - Klättring & klätterprodukter

blogg.climbing247.com

3005, 2017

Produktrecension Black Diamond 9.9 mm Rope

By |maj 30th, 2017|Nyheter|0 Comments

 

Black Diamond tillverkar rep.

Black Diamond 9.9 mm

Black Diamond 9.9 mm

I helgen har det testats rep och denna gång var det Black Diamond 9.9 mm repet som fick sig ett bra första test. Första känslan att repet var väldigt mjukt och följsamt. Vilket också bekräftades när det började användas. Mjukt och följsamt och absolut inte stelt alls som vissa rep kan vara när de är nya. Detta gör att repet löper supermjukt genom bromsen och du känner inga tendenser att repet har för hög friktion igenom bromsen varken vid nedfirning eller ledklättring.

I specifikationerna står det att repet är 9.9 mm men det upplevs tunnare tycker jag. Vikten på 64 gram per meter är också helt ok och det upplevs inte tungt alls. Kanske det kan vara för att det är så mjukt och smidigt.

Repet har använts under sportklättring i 4 intensiva dagar med klättring av olika karaktär. Blir bara mer och mer glad i detta rep och är extremt nöjd. Sen att priset är 1599:- för 70 meter rep gör det även till ett extremt prisvärt rep.

Kort och gott ett riktigt bra rep för en bra peng.

/ Daniel

604, 2017

Våren i Italien

By |april 6th, 2017|Nyheter|0 Comments

 

Jo vi har redan kommit hem till Sverige och till slut landat i Skattungbyn. Så här kommer en sista uppdatering från Italientrippen :)

IMG_20170302_143353

Bouldra skulle vi äntligen få göra, i Val Masino i norra Italien nära gränsen till Sweitz. Vi välkomnades av 2 dm snö på de smala serpentinvägarna. Det blev så pass slirigt att Megamouse behövde broddar. Tur att vi köpte ett par snökedjor innan vi åkte. Synd bara att de egentligen var snäppet för små så att vi fick kämpa för att pressa på dem. Väl på plats så tog vi oss upp för de sista stigningarna och kom fram till Val Masino.

IMG_1020

Våren var på väg men de första dagarna fick vi vackert vänta på att bumlingarna skulle smälta fram och torka.

IMG_20170211_134953

Lite ironiskt att man åker söderut för att kunna klättra under vintern och hamnar i ett snökaos medan det tydligen är klätterbart hemma i Sverige.
Men det var värt väntan! Sten fanns det i överflöd, med utmärkt kvalitet. Så vi bouldrade loss!! :)

IMG_20170310_140326

IMG_20170219_141506

IMG_20170227_144215

IMG_20170219_141354

Vissa stenar var så pass höga att de var bultade. Bland andra Remenno som är Europas största stenbumling. Vilken vi numera är stolta bestigare av :)

IMG_20170309_160123

IMG_20170309_161036

IMG_20170309_161432

Efter ca 1 månad i detta paradis var det dags att röra sig hemöver. Megamouse skulle in på den årliga hälsokollen ( besiktningen).

Vi raskade på genom Tyskland och stannade i Skåne ett tag. Hängde några dagar i Kjuge kull.
Därefter hittade vi ett nytt område utanför Mariestad med bumlingar av finfin kvalitet och med stor utvecklingsmöjlighet.
Långsamt tog vi oss norrut och besiktningen gjordes i Kristinehamn med bra resultat. Inga anmärkningar :) Megamouse har varit en hjälte under hela resan <3

På återseende med bilder och berättelser från fina stenar och klippor i Sverige och kanske vankas det en Norgetripp i sommar :)

Ses i skogen!!
/AnnaEmilian :)

2602, 2017

Varför klättra??

By |februari 26th, 2017|Nyheter|0 Comments

 

På den frågan finns säkerligen många svar men jag kan dela med mig om varför jag ( Anna) är en klättrare.

Det som gör att jag en gång fastnade för klättring och att jag fortfarande 17 år senare klättrar lika passionetat är:

Känslan av att lösa ett problem som först känns för svårt. Genom att få kroppen att samarbeta med sig själv, vara i nuet och flyta fram för att sedan lyckas är en fantastisk känsla av ren lycka :)

IMG_1145

För mig är det själva rörelsen och problemlösandet som lockar. Det behöver inte vara högt och farligt, det är snarare en nackdel om det är läskigt.

IMG_20170219_142902

Hittintills har vi på vår klättertripp mest klättrat sportleder ( bultade klippor upp till ca 30 m) på kalksten. Jag började min klätterkarriär som bouldrare.

En gång bouldrare alltid bouldrare!

Pyssel med säkringar av olika typ stoppar bara upp flödet, även om det är nödvändigt på högre höjder.

Visst har jag blivit modigare av att klättra rep i flera månader. Trots det blir jag ibland omotiverat rädd när jag är ovanför bult och frågar mig, varför gör jag det här? Varför bouldrar jag inte?? Då får jag svara att jag älskar att klättra och att det för tillfället är för kallt på de boulderställen vi vill till och tacksamt klättra vidare.

IMG_0796
Anna försöker vara modig!

Men vi spanar på vädret varje dag och nu ska BoulderAnna äntligen få hänga loss på små fina stenar :) Val di Mello here I come!!!

IMG_20170211_140831
Ser du Emilian på bilden?

/AnnaEmilian :)

2202, 2017

Val Pennavaire

By |februari 22nd, 2017|Nyheter|0 Comments

 

IMG_0924Inom klättring så är bult ett vanligt rekommande fenomen (där klättraren sätter sina säkringar) och oftast där kruxen på en led befinner sig. Så ser du en bult försök travesera så långt åt höger eller vänster som möjligt för att smyga sig förbi mot ankaret alternativt gömma sig på en hylla 2 meter ovanför för att sedan i lungn och ro kunna fundera över livet.

(följ inte mina råd)

 

Visdomsord:

Gud skapade klippor med grepp sen är d upp till bultaren att bygga leden på d viset så att en i stort sätt blir utan.

 

I val penanvare så finns en hel del juveler från fina klassiker me långa runouts (långt mellan bult) där en kan börjar fundera över om en råkat klättrat förbi ankaret (slutet på en led) utan att märka d.IMG_0801

Fina vertikala svan som saknar både grepp och fotsteg när bult börjar närma sig, till massiva överhäng där korta varelser få sträcka sig utöver sin förmåga för att fippla dit en karbin.

(den gamla goda tiden)

IMG_0896

IMG_0890Sedan bildades ett nätverk “roc pennavare” som på senare tid sponsrar bultaren med material så denna inte längre behöver vara så där sparsam med sina livlinor:)  så att även dom som inte klättrar 8 c som uppvärmning innan frukost kan våga sig på saker utan dödspotential.

(obs: författaren är höjdrädd)

ovan: Adriano och Rossela .roc pennavaire

Många har bultat loss i denna dal men flitigast av dom alla är Dinda, som är ute i ur å skur för att med kärlek å ödmjukhet bygga dom vackraste lederna Liguire nånsin skådat. så ser du A Bisio i din förare så är d Dindas verk. Tack Dinda.

 

(varför klättra när en är höjdrädd?)

 

Tack val pennavare!

Ett mycke trivsamt ställe med fler klippor än möjligt att besöka under flitiga 2 månader. Ttevligt folk å fina möjligheter att parkra sitt hus i form av buss tält el hängmatta. Helt klart värt ett besök om vintern börjar bli för lång. Vi har fått äran att träffa skaparen av lederna å fightas me skräckbalandad förtjusning för att ta oss upp på vissa. En väldigt fin dal full av kalksten i alla sina möjliga och omöjliga former.IMG_0915

 

Men suget av granit som river så skönt om fingertopparna släpper inte taget å de är dax att börja röra sig.

Mmm… Granit

IMG_1128

902, 2017

Efter regn…

By |februari 9th, 2017|Nyheter|0 Comments

 

Efter regn kommer solsken… och sen kommer regn igen :(
Här är det bestämt vår i luften, varmare men också väldigt ostadigt väder.

IMG_20170203_091027

Så när vi inte kan klättra ute på grund av VÄDRET vad gör vi då??

Då hänger vi bokstavligen i bilen :) Sån tur att jag tog hemmet med där det finns träningsmöjligheter, lite gymmande, fingerövningar och i mån av utrymme capoeira :)

IMG_20170201_133209
IMG_0510

Packade omsorgsfullt garn innan vi åkte så vi kommer hem med en ny virkad kollektion.

Lilla kaminen, hjärtat i bilen gör så att vi kan laga mat, göra smaskig choklad och baka olivbröd.

IMG_20170126_193141

Instrument är med, Tväris (tvärflöjt) och Mandy ( mandolin) får komma fram och leka och den inplastade kvintcirkeln pluggas febrilt.
Megamouse har också blivit piffad med lite biffigare högtalare så vi kan poppa loss, måste använda solcellen till nåt vettigt ;)

Förutom detta passar vi på att veckohandla när regnet öser ner och brottas med internet för att blogga.
Så vi har fullt upp även om det inte är lika intressant att läsa om som klätteräventyr.

Livet i buss är livet helt enkelt!

AnnaEmilian :)

801, 2017

Anmarchen

By |januari 8th, 2017|Nyheter|0 Comments

 

Tänkte skriva lite om anmarschen. För de som inte klättrar är det vägen till och från klippan.

Det är den farligaste och tråkigaste delen av klätterdagen. Det är också då klättraren beter sig klumpigt och har problem med balansen på mer eller mindre vågrät vandring.

img_0777
Balanskrux med packning

Hittills under vår tripp har vi testat några olika typer av anmarscher.

Efter en del klättring i Val pennavaire och en kommande köldknäpp åker vi till granndalen val varatella och klättrar i val del vero där klipporna är samlade och av fin kvalitet, det finns mycket att välja mellan.
De flesta klipporna ligger en promenad bort. Om det står en kvart i föraren, räkna med 30 minuter, vilket är en jobbig och alldeles för lång promenad för klättraren. Nästintill alla anmarscher innehåller gräskrypning uppför och rumphasning och grusrullning nerför.

img_0782
Trött Anna efter långpromenad i taggsnåren.

Benen är trötta av alla promenader och vi ha spanat in en liten klippa som ser ut att ha en kortare anmarsch, bara lite högre upp.
Det ska enligt föraren finnas ett fast rep i anslutning till en annan klippa, sen är det bara att traska.
“Stigning med fasta rep” betyder egentligen dödssva med trasiga snören i luftiga 30 meter. Du ville ha sele och rep men det fanns inte läge att baxa av sig ryggsäcken och krångla på sig selen, så tipset är att inte titta ner och hålla i!

Efter alla långpromenader åker vi tillbaka till första dalen där en stor klippa med 5 minuters anmarsch lockar. Vi hittar dessutom en finfin parkering som ligger nära klippan fast ovanför. Borde ju gå att bara gå rakt ner!! Kanske tar det tio minuter i stället för fem.
Vad vi inte förstod är att på terasserna som går brant ner till klippan så finns en djungel av taggbuskar och andra hinder.

img_0780
Vägen

Så efter 2 timmar av att på alla tänkbara sätt ta oss fram i denna djungel av taggbuskar utan maschete,tar vi oss tillbaka till bilen, kör tio minuter och promenerar på en väl trampad stig till klippan, den snabba vägen :)

img_0515

/Annaemilian :)

2212, 2016

Good bye Arco

By |december 22nd, 2016|Nyheter|0 Comments

 

good by arco
efter att ha varit i arco nästan 1 månad, börjar de bli dax att packa ihop. ett sista press på klättergymmet i skogen bara. En liten bortglömd vägg me bult som ej fins me i nån förare å som kanske va nåns privata en gång i tiden. väggen har bra friktion och består av en massa gropar som vid en första anblick må se ut som juggar men alla grepp är friktions baserade och om en hittar nåt me en liten tillstymmelse av kant på så är de som julafton.img_20161204_142338
vidare bär det av mot varatze i hopp om att hitta blu block föraren till boulder området vilken visar sig vara slut i print. men me lite tur och känsla så vaknar vi upp vid ett av jordens lustgårdar, en dal me varenfall och vass granit… mmm granit, nästan som hemma<3 stället heter eden och vi finner 2 stora bumlingar som de flitigt börjas projektas på i 2 dagar.img_0552 Fina problem som biter ifrån. Stenarna i området är utspridda och svåra att hitta så de bär vidare mot liguira, där vi hittar klätterbutikens privata bok och lyckas ta en bild på översiktskartan. Väl halvvägs till oltre finale så tar vädret oss till val penavare som är en stillsam lång dal som tar sig från havet upp till 1400 m höjd. Högst upp me granit liknande sten och ner mot en blandning mellan kalksten och tufor. img_0696Stenen är absolut inte lika välpolerad å hal som i arco trakten och det är relativt lätt att finna ett fint ställe att stå på. Dalen har en sol och en skugg sida och årstiderna verkar skifta mellan sommar och vinter på små marginal. Som att komma till en klippa med underställ och tjocktröjor när folk står i kortbyxor å line.
Vi finner snabbt ett favoritställe ovanför alto att utgå ifrån. En liten sjö me tall och björk vid vägs ende en bit ovanför molnen alternativt mitt i dom. Där fins stors vassa quarts bummlingar som gillar att klättras på. img_0635img_0623Landningen i form av supervassa taggbuskar preppas med kartong å så bär d av i överhänget.img_20161214_132028

Emilianna

img_0370img_0379
En sista hälsning från våra prehistoriska vänner i Dro<3

1012, 2016

Jakten på torr sten

By |december 10th, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Vi fortsätter leta efter torr varm klättring. Vi bläddrar i föraren och kollar vädret febrilt. Efter regn utlovas solsken i hela området. Efter att ha testat ännu en klippa som fortfarande var fuktig så bestämmer vi oss för att ta en tur till Daone och bouldra på finkornig granit. Det vattnas i munnen och spritter i fingrarna vid tanken.
Vädret i Daone ser bra ut några dar, så vi åker ca 4 mil, inte så långt men på andra sidan bergen och naturen förändras drastiskt. Plötsligt befinner vi oss i stora granskogar med höga berg, djupa dalar och massa fina stenar av utomordentligt fin granit, vi flyttar hit!!! :)

img_20161126_153801
Vi väntar på torkan och kollar vädret en gång till, hmm vi får förstå att vädret kan skilja sig mycket åt på två närbelägna platser. I Daone ska det vara perfekt klätterväder och i Pracul som vi och stenarna befinner oss i och som ligger ovanför Daone ska det bli ner mot 10 minus och snö!
Här lägger Megamouse sig i och säger att hon minnsann inte vill åka på de smala, branta och slingriga vägarna om det är halt.

Vi kompromissar och åker ner en bit där vi av en slump hittar en fin boulderpark med en bra parkering. Vi stannar och väntar på torkan.

Stenen är blöt,
Vädret säger att kylan kommer.
Vi väntar lite till…
Stenen är blöt..
Kylan kommer..
Vi väntar lite till!
Stenen är blöt förutom en som är någorlunda torr. Vi får äntligen klänga på den finaste graniten, men kylan kommer och vi drar oss längre ner för att missa snön och hoppas att få klättra i solsken.

Vi har spanat in en klippa som är södervänd och vi slår läger i närheten.
På morgonen när vi förväntansfullt öppnar dörren ligger dimman som ett tjockt lock över dalen. Stänger dörren uppgivet, får vi aldrig se sol igen?
Nästa gång dörren öppnas flödar varma gula strålar in :)
img_20161128_102505

AnnaEmilian

512, 2016

Grottosaurus

By |december 5th, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Så, nu har de klättrats så att kritpåsen nästan är tom. Efter att ha känt in vart graderna ligger å slirat runt på några välpolerade kalkstens leder så märker vi att de är hårt graderat långa leder och att d lite lättare är som att försöka bestiga en tvål. Vi klättrar hårt.
img_20161201_134743
Nago var ett fantastiskt fint ställe med fin skog bra utsikt å trivsamt boende.
De nalkas regn och det bläddras flitigt i föraren för att hitta något stort överhäng eller grotta för att fortsätta fingerhympan i. Ögonen faller på Dro La Gola nära Sarche. Å Megamouse lyfter.
img_20161122_105816
Vi möts av en smal dal med klart vatten, höga bergsväggar och en grotta vars storlek varken har ord eller ville fastna på bild.
De regnar å grottan är full med checkier som just har sin semester.
Vi får fatt i en lång överhängande spricka å går bärsärk mycke fin och varierad klättring. Från toppen upptäcker vi ytterligare en lite mer gömd grotta på andra sidan dalen å tar oss dit för att utforska. Torrt:) och full med.små vassa krimpar. vi tar me paddan å tränar fingerstyrka.
Stället vi är på påminner om nån slags prehistorisk dinosaurietid och mycke riktigt har de satt sina spår i berget.
Regnet fortsatter.

Emilianna

Ps: en liten fotosamling på de prehistoriska djuren kommeri dom följande kapittlen….
img_20161122_135901

1711, 2016

1:a klätterdagen

By |november 17th, 2016|Nyheter|2 Comments

 

Jaha, ivern river i kroppen, vem kan sova natten före en så efterlängtad klätterdag?!
Lyckades så klart till slut :-)

Kalkstensklippan i Nago valde sig själv eftersom den låg närmast vår finfina parkering. Cyklarna är med så på bara några minuter är vi framme vid stigen till klippan.
img_20161113_143830

Efter två leder som blev skörden första dagen innan mörkret drog in, svischade vi lyckliga hem igen. Sedan dess har vi matat klättring :)

img_0331

Just ja, blogga och låta resten av världen veta hur livet leker. Detta visade sig svårare än väntat. Internet flödar inte! Det snarare svajar och visar sig sporadiskt. Så det ligger en del slit i texten ni läser och de bilder ni tittar på.

Ja eftersom jag är svensk och dessutom klättrare, det finns nog ingen grupp som är mer intresserad av väder, så berättar jag lite om vädret här i Arco i november. Det är varmare än i Sverige :) det ligger mellan 6-13 grader. När solen är framme är det fantastiskt och när det blåser så är det kallt. Det är i alla fall bra klätterväder och uppfriskande bad blir man stark av!

AnnaEmilian :)

1411, 2016

Välkommen till Arco

By |november 14th, 2016|Nyheter|2 Comments

 

img_0307

Välkommen till Arco:)

Efter en fyra dagars resa me megamouse (våran skåpbil å bo) genom kyla, slask å snö så kommer vi äntligen fram till lago garda, norra italiens största sjö. Vi kommer fram på natten och är minst sagt trötta efter en 16 timmars maraton genom tyskland och österike.

Vi sover på saken…

Det är morgon och nyfiket trevar vi oss ut i d soliga vädret, bergen omsluter sjön och vattnet är turkost och vi märker ganska snabbt att ullfrote understället blir för varmt, vi sköljer av oss den långa resan i sjön för att sedan hitta ett bra ställe nära klättring att stå på.

Vägarna är lika breda som våran buss och slingrar sig upp genom berg och byar. Med flera för smala pasager tunnlar och ett virrvarr som är svårt att hitta i. Vi märker att parkeringarna i föraren är till för små italienska bilar och boende me bil är lite svårare än tänkt.

Det börjar mörkna och halvt uppgivna gör vi ett sista försök och POW vi har hittar en liten ficka i skogen på en slingrig smal väg utan räcken.

Imorgon ska vi klättra!!

Emilianna :)

611, 2016

Vildesten goes online

By |november 6th, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Hej!

Nu är det hög tid att dra söderut dit vädret lämpar sig för klättring. På denna resa ska vi, MaxEmilian och Anna förutom att klättra rysligt myckt försöka oss på konsten att blogga.

Vi styr kosan till Italien i vår husbil och första stoppet blir Arco.

dscf1652

På återseende!

AnnaEmilan :)

2206, 2016

Är klättring roligt ?

By |juni 22nd, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Har det aldrig hänt dig att du frågat varför gör jag detta ?

Jag hade ett sådant moment i lördags på hykjeberget på leden Amnesiaareten. Larissa min reppartner för dagen tog första replängden på Falkleden och jag kom efter till standplatsen med pump, varma fötter och troligen en liten vätskebrist i kroppen, alltså inte på topp denna dag. Iallafall var planen att jag skulle gå på Amnesiaareten som är en extremt sparsamt säkrad replängd med förhållandevis låg gradering. Jag kliver på och stoppar i första kilen för att undvika faktor två fall. Klättrar ut åt höger och upp två meter ovanför den lilla kilen som ska vara min enda säkring i 4 meter till. Börjar kliva på och känner att knät säger klonk, en kniv bränner till i knät och jag får kliva ner igen till safezone.

Står och funderar en stund och andas och håller mig lugn och kontrollerar min andning. Samtidigt som jag börjar fundera på hur jag ska ta mig från den den comfortzone som jag befinner mig i. Uppåt är inget alternativ då knät fortsätter låsa sig när jag försöker kliva upp.

Tanken, “varför gör jag detta” kommer i mitt huvud, men just då hör jag Håkan säga i bakgrunden uppe på berget. -Daniel kom ihåg att det är för att det är kul att klättra. Jag skrattar inombords och tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att nerklättring är bra denna dag. Kliver tillbaka till säkerheten hos Larissa på standplatsen och väljer en betydligt mindre exponerad väg upp till toppen. Denna dag var inget på topp men jag tog rätt beslut att kliva neråt denna gång.

Dagen efter var jag på väggen igen, då gick det betydligt bättre och jag fick göra mitt 6e lead på flätrännan som är en extremt häftig led med ett mycket häftigt fingerlås i kruxet. Grym helg avslutad på toppen. Laddad för nästa klättring ikväll som blir på bult.

Sommarplanerna skrider sakta framåt och 1 vecka i Uskedalen i Norge och 1 vecka i Bohuslän är planerat. Räkna med rapporter från detta framöver.

Slutsatsen är iallafall att det är extremt kul att klättra och det är vad jag vill göra även om man i vissa tillfällen funderar på vad f-n man håller på med. Antar det är samma sak som när en längdskidåkare kör intervaller.

Vi kanske ses / Daniel

13493642_10157002593285612_1946455018_o (1)

 

 

 

206, 2016

Nissedal 13-16 Maj 2016

By |juni 2nd, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Nissedal är ett mäktigt berg i södra Norge med svakaraktär där många gjort sina första långa kilturer.

Denna gång gästades berget av Svamästarna, Håkan, Espen och drottningen Larissa som bihang var jag (Daniel) Marco, Anja, LP, Åse och Anne. 3 nationaliteter i samma läger, Norge, Sverige och Tyskland representerades denna gång. Lång resa med belöningen att få se den mäktiga väggen på Haegefjell och slå upp tältet vid den lilla ån som rinner igenom området.

received_1693515384242924

 

Klätterdag 1. Jag fick äran att teama upp med Håkan på Sternschnuppe 6- och vi drog iväg i full mundering i hyfsat väder som synes på bilden ovan. Efter ett par replängder så blev vädret allt nnat än trivialt. Håkan klättrade snabbare och snabbare hela tiden för att undvika snö och hagel medans jag satt hopkrupen på standplats för att undvika att bli en ispinne när snön blev till is på repet. Sternschnuppe är en riktigt fin led med bra klättring på nästan 400 meter. Men en sak är säker en sportklättrare på fuktiga svaplattor är som David vs Goliath i jämförelse, tacka vet jag branta leder med lister och crimps. Uppe på toppen och vi tog en fin promenad ner runt berget medans vädret blev bättre igen och v avrundade med en grymt fin kväll i bra sällskap med de andra som klättrat på Agent Orange, men tyvärr fått vända om pga både väder och mycket folk på leden som gjorde att det blev kö.

Dag 2. Dags för Via Lara klassikern på Haegefjell, grymma förutsättningar med sol och nästan ingen vind. Jag fick med mig Anja som gjorde en stark prestation som andra man på leden efter att endast ha klättrat 10 meter höga väggar innan vi åkte iväg.

I och med att det var mycket folk vid berget denna helg så valde vi att låta Håkan ta med Anne och Åse på andra repänden innan oss, de fick lämna sina standplatser åt oss för att vi skulle spara lite tid och vi kunde sällskapa på standplatserna med Åse och Anne. Supersmidigt och kändes bra då folk stod nedanför och ville kliva på. Anja följde med bra och det var en mycket trevlig dag med fruktansvärt fin klättring. Väl uppe på toppen så tog vi den fina promenaden på två timmar runt berget igen, Åse och Anne ble litt lei efter en stund, men vi tycker om dem ändå :-). Marco fick klättra Sternschnuppe med svadrottningen Larissa.

Tack alla nya bekantskaper och erfarenheter.

received_10204999070697039

Nissedal vi kommer tillbaka men först ska vi klättra mera dödsva hemma i Sverige

På återhörande/ Daniel

2904, 2016

Det bästa av två världar del 2.

By |april 29th, 2016|Nyheter|0 Comments

 

Påsken 2016 så hälsade jag på två av mina absolut bästa vänner som har bosatt sig i Sogndal, där på våren det bästa av två världar möts, alltså Snö och möjligheterna till klippklättring samtidigt. Kan inte bli mycket bättre än så faktiskt. De två första dagarna innehöll ett inomhuspass med klättring i deras fina 17 meter höga vägg med inga fasta rep, så det blev ledklättring. Middag och lite planering och sen topptur dag 2, som ni kunde läsa om i del 1.

Dag 3, klippklättring på dagsplanen, vi drog till Leikanger, Klippan var riktigt torr och grymt vackert belägen med utsikt över Sognefjorden, och snö på topparna. Fick en grymt fin dag på klippan även om inte solen riktigt ville bryta igenom så lyckades vi få klättra ganska mycket så vi blev trötta.

DSC_0126

 

Dag 4. Nu var det topptursdags igen så vi begav oss upp mot Svartholten för att göra en 6-700 höjdmeter innan lunch. Fina vårförhållanden med lite växlande väder. Här fick vi även rätt så fin utsikt in i dalen. Underbart landskap och Håkan som guide. Väl uppe så var det dags att dra av stighudarna och bege oss utför. Skumma förhållanden i snön nedför och lite trötta ben medförde en fin shotgun krasch dock utan större blesyrer.

Nere lagom till lunch och hem och käka lite. Rastlösa som vi var så drog vi till inomhushallen då vädret var så där när vi väl var klara för att sticka ut igen. Brände ur dagens sista energi och åkte hem och lagade god middag och avslutade med ett glas rött.

Dag 5: Hemresa, med många fina minnen att njuta av till musiken av Takida i bilen på vägen hem. Jag kommer tillbaka. / Daniel

DSC_0156